| Psaltaren. | Ps. 45. | 123 |
tillfyllesegörelse och föwärfwade konungamakt öfwerwunnit och öfwerwinner synden, döden, djefwulen och alla mörkrets härar. Swärdet är Hans makt och Hans muns anda, 1 Thess. 2: 8. Uppb. 19: 15, och dertill hörer äfwen Hans ord, Eph. 6: 17. Ebr. 4: 12.
5. Lyckosamligen gånge dig i din skrud; drag fram för sanningens skull, och till att behålla de elända wid rätt;* så skall din högra hand bewisa under. *Ps. 72: 4.
För sanningens skull och med salighetens ord drager Han fram öfwer all werlden och bewisar under genom sin Andas kraft till folkens omwändelse, till dess jorden blifwer öfwerstrålad af Hans ljus. Att detta må ske, derom beder Hans församling och önskar Honom lycka och framgång till hastig seger: tillkomme ditt rike! De elända äro de, som känna sitt syndaelände och wilja frälste warda. Desssa hjelper Han till rättfärdighet genom tron på Hans namn, och behåller dem wid rättt.
6. Skarpa äro dina skott; så att folken för dig skola nederfalla, midt ibland konungens fiender.
Sanningens ord äro såsom hwassa pilar. Se Pred. 12: 11. Ap. G. 2: 37. 2 Cor. 10: 4, 5, och midt ibland talrika fiender församlas många till Honom af allahanda folk och tungomål. Salige äro de, som nu få styng i sina hjertan och låta besegra sig af sanningens kraft, såsom den skara, som på Pingstdagen blef omwänd!
7. Gud din stol blifwer alltid och i ewighet; ditt rikes spira är en rättwis spira.* *Ps. 110: 2. Ebr. 1: 8.
Det är denne Konungen, som här kallas Gud. Du lefwandes Guds Son, du Immanuel! Din thron blifwer i ewighet. Christus regerar med rättfärdighetens spira, och gör sitt folk rättfärdigt, så att rättfärdighet och helighet blifwa Hans rikes grundlag, emedan Hans Anda bor i Hans församling och gör den delaktig af Guds natur. 2 Pet. 1: 4.
8. Du älskar rättfärdigheten, och hatar ogudaktigt wäsende; derföre hafwer, Gud, din Gud smort* dig med glädjens olja mer än dina medbröder. *Ps. 2: 2. Ebr. 1: 9.
Kärleken till rättfärdigheten och hatet till ogudaktigheten har Guds Son bewisat i hela återlösningswerket och bewisar det fortfarande i församlingen. Se Rom. 3: 26. Fördenskull uppenbarades Guds Son, att Han skulle nederslå diefwulens gerningar. 1 Joh. 3: 8. Äfwen i denna vers kallas Han Gud: derföre hafwer, o! Gud (o! Guds Son), din Gud och Fader smort dig m. m. Såsom konungar och öfwersteprester genom smörjelse med helig olja blefwo inwigde till sina höga embeten, hwarmed beteknades, att de dertill skulle utrustas med nåd och kraft af höjden, så är Christus, men i wida högre mening, utrustad efter den menskliga naturen med den Helige Andes wäsende och gåfwor utan allt mått. Se Es. 11: 1–3. Olja är en härlig bild af Guds Andas nåd; den är liksom ett flytande ljus; den är ett ljusämne, som sprider ljus, så snart det tändes; den är ljus i jordisk gestalt. En sådan oändlig rikedom af anda, ljus och lif är nu i den förklarade Medlaren, att Han kan meddela deraf åt hwarje menniskosjäl, som will blifwa en medlem af ljusets rike. Med Hans medbröder menas de trogna i Hans församling, som Han kallar bröder men isynnerhet de ädlaste i Gamla Testamentet, som woro förebilder af HOnom. Dessa oändliga Andans rikedomar har Han förwärfwat med sitt försoningswerk. Eph. 4: 8.
9. Dina kläder äro klart mirrham, aloe, och kezia; när du i din sköna härlighet utur de elphenbenspalats utgår.
Myrrham, aloe och kezia äro alla bittra, men kraftiga, wälluktande och stärkande läkemedel. Wällukten är en bild af Guds Andas lifgifwande kraft. Christi klädnad, Christi kropp, Christi förwärfwade rättfärdighet och det ord, som nu för oss utgör Hans klädnad, gifwer anda och lif åt dem, som tro; det är för dem en lifsens lukt till lifs, men dem androm en dödsens lukt till döden. I wigoljan war dessa örter wällukt, och härmed är på ett härligt sätt antydt, huru den Helige Andes himmelska krafter spridas såsom en doft af wällukt ifrån Christus och gifwa himmelskt lif åt de andeligen döda. Hans elphenbenspalats eller palats af hwit glänsande marmor äro en bild af ljusets boningar, hwarifrån Han nu med sin Anda oupphörligt utgår, för att dit insamla sin brud ifrån jordens folk.
10. Uti din skrud gå konungadöttrar;* bruden står på din högra hand, uti klart kosteligt guld. *Es. 49: 18.
Bruden är församlingen; den består af idel konungadöttrar, själar, som af den himmelske Konungen sjelf födde äro. Joh. 1: 13. De äro klädde i Hans skrud, i Hans rättfärdighet, som kallas rent och skinande silke, Uppb. 19: 3, och i klart kosteligt guld. som betecknar Hans dyra förtjenst och de himmelska prydnader, som Han åt sin brud förwärfwat. I andanom skådade Psalmisten denna brud, stående på Konungens högra sida, ty han såg fulländningen, Uppb. 19, men ännu håller brudförsamlingen på att insamlas.
11. Hör dotter, se uppå, och böj dina öron; förgät ditt folk, och din faders hus.
12. Så skall konungen få luft till din däjelighet: ty Han är din Herre, och du skall tillbedja Honom.
De, som Christo tillhöra, skola förgäta det, som tillbaka är, och sträcka sig efter det, som frammantill är, Phil. 3: 13, 14, och akta hela werlden för ett intet emot det ewiga hem, till hwilket de äro kallade. Se Matth. 10: 37. Bruden skall se på Jesum och böja själens öron till Hans ord i tro och lydnad. Brudens
_127.jpg&oldid=344916){kind=link}